Lagom

Energibranschen är idag uppbyggd av företag som säljer el till varandra under förespeglingen att de agerar på en avreglerad marknad i konkurrens. Slutkunden, konsumenten, får stå för dessa opportunisters fantasilöner och bonusar. I grund levererar de samma produkt som för 50 år sedan till en skyhögt högre kostnad, själva produkten som sådan har relativt sett inte blivit dyrare, däremot hanteringen och administrationen.
CO2 bedrägeriet har varit en del av propagandan och desinformationen. Bara 4% av koldioxidutsläppen kommer från mänsklig förbränning av fossila bränslen. Man försöker via desinformation att begränsa mindre utvecklade länders ekonomiska expansion med regleringar istället för upplysning och samarbete. Det säljs utsläppsrättigheter som i praktiken används för penningtvätt och manipulationer i samband med mindre nogräknade företags redovisningar. Med dagens teknik får man till exempel ut 100 gånger mera nettoenergi per ytenhet om man sätter ut solceller än om man odlar mark för att göra biomassa. Stora arealer används idag till denna kontraproduktiva verksamhet. Med livsmedelsbrist i samma områden är det i det närmaste kriminellt att understödja teknik som eldar upp mat för transporter i i-länder. Annars har det varit populärt bland korrupta statliga och kommunala tjänstemän att registrera och öppna bolag. Via bolaget hyr de sedan ut sej själva till samma jobb som konsulter mot ibland 10-faldig ersättning. Få insatta vågar protestera, de skyldiga kan samtidigt gömma sej bakom demokratiska beslut där alla deltagande underförstått har chansen att göra likadant. Kontorister med gymnasieutbildning kan således leka direktör med skattemedel. På detta sätt blir det allt mindre av skattepengarna kvar till exempelvis äldrevård, sjukvård och skolor.
Politikerns roller som privatperson, företagare eller som företrädare för väljarna är en grogrund för ett schizofrent beteende, det är inte lätt att sitta på flera stolar samtidigt. Det har visat sej att många yrkeskategorier lockar till sej folk som aldrig borde ha kommit till den position som de har. Under försök att undertrycka manipulationsbehov, maktbegär och våldsbenägenhet blir en del poliser, jurister och politiker. Hur ska denna typ av ”allmänhetens tjänare” fås att förstå att deras yrken inte existerar som språngbräda för självförverkligande utan att det är andra människor som kämpar på för att finansiera deras tillvaro? En riktig och sund inställning för en byråkrat är faktiskt att ha som målsättning att avskaffa sej själv när en organisation fungerar och uppdraget som sådant är slutfört.
I Nigeria har det förts fram förslag på att korrupta statstjänstemän och politiker skulle underkastas psykiatrisk undersökning. I Kina kan man avrättas för samma brott. Var hittar man den svenska lagom medelvägen?