Exportartikel

Vissa politiker och tjänstemän lever som den nya nomenklaturan fast de tydligen är lågutbildade men med bevis på att de innehar akademisk utbildning. Orsaken till detta är den inflation som utbildningssystemet har utsatts för. Högskolor har öppnats där inte utbildningsgraden motsvarar de dokument som utfärdas. Detta gäller framför allt humanistiska fakulteter men även tekniksidan är drabbad.
Lönegraden på en myndighet anses också tydligen som ett mått på intelligens.
Eftersom stat och kommun har en tjänstestege som grundar sej på anställningsår och inte kunskaper kan den som skapar kontakter avancera till högt över sin egen förmåga. En undersökning visade att 90% av högre tjänstemän själva anser att de har en intelligens som är högre än genomsnittet. Ett ord bara: allt är relativt.
Eftersom en offentlig organisation grundar hela sin struktur på paragrafer saknar de flesta myndighetspersoner möjlighet till personlig utveckling på sitt arbete. Branschen kan alltså inte utvecklas inifrån utan måste förlita sej på yttre stimulans och är beroende av att andra tänker och beslutar åt dem. Går något helt fel tillsätter man en utredning för att tysta ner fallet.
De är därför inte heller mottagliga för kritik utan anser det vara angrepp på den egna verksamheten. Eftersom själva karriärstegen grundar sej på sparka neråt och slicka uppåt blir det bara de som sitter på pinnarna högst upp som vinner.
Därför vill de också hålla sej underrättade om vad kolleger och folk egentligen tycker om dem och ägnar sej därför åt avlyssning och allehanda andra kontrollmetoder.
Detta gäller framför allt lagens väktare.
Det senaste sättet är att avlyssning sker i bulk, det vill säga allt avlyssnas, brev, telefoner, kontor, hem, i stort sett alla kommunikationer. Sedan sorterar man materialet digitalt för att se om något finns som leder till åtal eller annat. Detta har som resultat att all utveckling stannar av i samhället. Inget viktigt eller konstruktivt vidarebefordras längre via dessa kanaler. Enbart oväsentliga och betydelselösa saker av lika betydelselösa individer passerar alltså dessa medier.
Datorer och system bekostade av allmänheten används alltså till att sortera skvaller, rykten och förtal i denna pseudovärld. En dator kan ju faktiskt inte registrera det som inte sägs i ett samtal, det underförstådda som ofta är det väsentliga när folk talar om något olagligt eller om de planerar något kriminellt. Alltså är ett sådant system, uppbyggt av mer eller mindre imbecilla myndighetsutövare i längden totalt värdelöst som spaningsunderlag. Systemet blir enbart till en källa för irritation för den vanlige medborgaren och undergräver allt seriöst polisarbete. För att kontrollera bloggare gör man intrång i datorer, matar via spionprogram in material för att kunna beslagta utrustning ”för undersökning i samband med misstänkt brottslighet” eller på andra sätt förfölja vanliga medborgare.

EU har likt USA byggt upp en mur för att hålla ute flyktingar och andra som inte råkar vara födda på rätt ställe. Man samarbetar med nordamerikanska myndigheter som ju är kända för sina sanslösa konspirationsteorier om att alla är ute efter dem och deras pengar. Att någon ynka procent av världens befolkning vill förverkliga drömmar och ta sig till dessa länder med alla medel för permanent bosättning tas som förevändning för att terrorisera resten av klotets befolkning. Detta sker på flygplatser, hamnar och via ett otroligt krångel med stämplar och tillstånd. Man har också som standard att registrera utresor, banktillgodohavanden och alla andra privata uppgifter under förevändning av att man jagar terrorister. Samtidigt bygger privata företag, i symbios med samma statsnomenklatura, upp förmögenheter i länder som ockuperas av väst. Detta sker till stor del i narkotikahandel, via vapenaffärer och penningtvätt. Orsaken till terrorism och nuvarande flyktingsituation är alltså i grund och botten den girighet som råder i dessa kretsar.
De demokratiskt valda politikernas tystnad och medlöperi kommer i framtiden att stämplas som medbrottslighet. De kommer inte att kunna säga att de inget visste. Vi måste riva tjänstemannadiktaturen där gråsuggor sitter med blanka byxbakar och smörjer kråset på bekostnad av andra. Som tur är har de svenska tjänstemannakadrerna skapat en ny exportartikel, fångvård. De kommer tillsammans med kolleger från olika länder ha utmärkta möjligheter att själva få kunna utveckla denna produkt från insidan.