Bananrepubliken

Kollektiv förträngning är det svenska och västerländska folkviruset. Jurister, även judiska, skapade förintelsen i Tyskland på 30-talet via ett system som gjorde att de avancerade till högre positioner inom den juridiska hierarkin. Lagar som sammanföll med de nya rasteorierna från bland annat Uppsala var högsta mode. Därmed beredde man väg för de gangster på högsta nivå som planerade det stora maktövertagandet av först Tyskland och senare resten av världen.
Varför sopar inte konungariket Sverige rent framför egen dörr först? Medborgare från andra länder som söker asyl från förföljelse utvisas till misär och ibland en säker död. Chefer för migrationsverk och andra hänvisar till gällande lagar som styr över livet i Sverige.
Det juridiska systemet sparkar alla nejsägare snett uppåt till en högre lönegrad för att få tyst på dem. Andra som är mera villiga att acceptera systemet får då hand om de enskilda fallen.
Länder som Kina diskuteras samtidigt i svensk press. Hur mycket är då egentligen sant? Antagligen det mesta, bara det att mycket rycks ur sitt sammanhang för att sälja lösnummer och läsarens levereras enbart fragment av verkligheten.

Socialdemokraterna låg under alla år lågt med det utbredda samarbetet med organisationer som CIA. Under tiden kunde man springa runt och vifta med röda fanor på första maj skrålandes Internationalen.
Svenska styrande springer fortfarande med hatten i hand och bockar. Mot bättre vetande tror de att alla system varar för evigt bara de själva får stå vid rodret. Många av nazisternas mest efterspanade hamnade i amerikanarnas lönerullor, då i kampen mot kommunismen. Svenska myndigheter och statsanställda är därmed buksvågrar med några av historiens värsta förbrytare. De har ännu inte gett upp hoppet om ett världsherravälde. Nu blev det deras ego och pengar som gör att allt faller ihop.

Vi kan just nu se på när girigheten skördar offer via börsfallet. Svensk industri med vapenlobbyn i ledningen hade tänkt att sko sej på en utbredning av kriget i Irak. Man gör fortfarande försök i Afghanistan och Tchad med hjälp av internationella kumpaner med varierande lycka. Svenska SIDA, som blivit en totalkorrupt organisation, har under årens lopp tillsammans med andra liknande kladdat ner allt som har med solidaritet med andra länder att göra. Man pratar om fred och ulandshjälp när det enda som man är ute efter är nya vinster för att rädda pensionerna för en åldrande befolkning. All statsstyrd hjälp till tredje världen har alltid skett på givarländernas villkor eftersom upp till 80% av pengarna stannar kvar i bolag och så kallade konsulter hos givaren. För 150 år sedan koloniserade man och införde strukturer enligt den egna modellen för att kunna råna dessa länders naturtillgångar. Nu kommer den andra kolonisations vågen då man destabiliserar samma länder och skapar därmed flyktingströmmar.
Delar av befolkningen i länder som Somalia, Kazakstan med flera överlever enbart på de pengar som skickas från familjemedlemmar i utlandet. Initiativ till egen försörjning motarbetas, penningöverföringar kriminaliseras. Vilken sågbocksbyråkrat kan med hjärnan i behåll stå bakom att en städare eller lagerarbetare med 30 kr i timmen har råd att vara idealist och skicka pengar till politisk verksamhet? Sådana pengar går direkt till familjemedlemmars eller släktingars överlevnad. Vapenmaffian överlever på pengar genererade av narkotikahandel, biståndspengar och pengar tvättade via skatteparadis som hamnar i fickorna på korrupta politiker.
I slutändan innebär detta billig arbetskraft i Europa, USA och oljeemiraten och att enorma obeskattade vinster för multinationella bolag hamnar i penningtvätten. Politiker i väst kommer inte att reagera förrän man börjar ifrågasätta deras motiv till att underhålla detta system.
Idag är svensk officiell press, liksom övrig västerländsk press till 90% i händerna på internationella storbolag och skriver som storebror dikterar.

Det finns kriterier när en stat kan kallas diktatur. Jag har besökt ett antal bananrepubliker där jag under årens lopp noterat samma scenario.
Ett är ouppklarade och mörklagda politikermord. Ett annat är stora olyckor av typen Estonia där orsaken är inkompetens som mörkläggs av politiker och myndigheter. Ett tredje är en press som ägnar sig åt en utbredd självcensur. Runt allt detta en svag regeringsmakt som gör sitt yttersta för att få kontroll över situationen.
Därför utövar man utbredd spaning och avlyssning av medborgare under förespegling av yttre hot. Mikrofoner placeras i bostäder. När man inte har tillgång till extranyckel eller någon godtrogen eller värvad släkting gör man inbrott.
Avlyssning sker på olika säkerhetsnivåer, direkt, via telefonsamtal, via inspelningar och att övervakningskameror finns lite överallt.
Grupper som försöker destabilisera samhällsfunktioner fortlever med de styrandes goda minne. Dessas existens ska försvara den utökade övervakningen. De kallas i landet Sverige för underättelsetjänster men består till största delen av värvade kriminella medborgare som i utbyte mot amnesti informerar om sina kamrater i föreningar som officiellt i svensk press kallas den organiserade brottsligheten. Som tack kan dessa rötägg fritt knarka, stjäla, råna och begå andra brott med stöd av sina ”kolleger” inom den polisiära nomenklaturan. De har också en kår av brännvinsadvokater som får loss dem om det vill sig illa.
Utöver detta en Polismakt som koncentrerar sig på uppklarande av brott begångna mot staten, och inte är till för skydd av den enskilde medborgarens egendom om man inte är villig att betala extra för skyddet.
Allt detta sker automatiskt och är styrt av gällande lagar och praxis. Den enskilde måste finansiera sitt skydd via en försäkring samtidigt som polis som ska skydda medborgaren sätts att övervaka samme medborgare via trafikövervakningskameror.
Konkurrerande vaktbolag vill också ha sin del av kakan, dessa grupper kallas i det senare mera våldsamma skedet i bananrepubliken för paramilitära grupper när de beväpnat sig.
Nomenklaturan tillsätter sina egna, familjemedlemmar, släktingar och vänner på styrande poster. Kompetens blir ovidkommande. Allt blir en fråga om kontakter, ju högre upp desto bättre. Goa gubbar kallas det i Göteborg.

Hur många åtalade har kunnat byta advokat i tingsrätten? Listan på åtalade i tingsrätten är lång på de som vill byta försvarare på grund av missnöje men nekas. Dessa listor finns att beskåda i hovrätten.
Fall till åklagare fördelas efter något slags lotterisystem, inte efter om åklagaren i fallet har några specialkunskaper. Många fall är uppgjorda före rättegången och försvarsadvokaten är där bara för att lyfta sitt arvode. Dessvärre blir dessa frågor inte aktuella för gemene man förrän de själv sitter där. Då är det för sent och man kan bara beskåda det bedrövliga upplägget. Antalet advokater i Sverige är idag ungefär 6000 och det enda som kan trygga sysselsättningen för dessa är ökad brottslighet och mera osämja. När så inte sker måste man skapa nya brottslingar, antingen genom att skärpa lagarna eller genom att skapa helt nya lagar som terroristlagen.
Jag tror inte att svenska politiker och myndigheter nog kan se allvaret i detta, inte förrän artiklar i press utanför landets gränser börjar skriva om Sverige såsom svensk press beskriver till exempel Burma. Det börjar brännas när en regeringspolitiker i massmedia kan uttala om att tre löner är helt OK och att det är vad hennes insats är värd. Å andra sidan har folk i Europas länder under det senaste decenniet hjärntvättats med att de styrande är värda sina ”marknadsmässiga” fantasilöner och andra förmåner.
Man kan ju å andra sidan fråga sej hur mycket alla fallskärmar blir värda till slut när börsen gått färdigt sin oundvikliga kräftgång.